Trots alla dessa starka bilder och filmer och vittnesskildringar så finner jag det obegripligt, alldeles för svårt att ta in. Jag kan välja att stänga min TV, dator, radio och vika ihop tidningen och sedan leva mitt liv som vanligt, under tiden så är det något de drabbade är mitt i varenda sekund, dygnet runt.
Vad kan vi göra? Egentligen inte så mycket, visst skänka pengar som förhoppningsvis kan komma till nytta, men det känns ändå futtigt. Inom mig dyker känslan upp av att vilja kavla upp armarna och göra något rent fysiskt. Det är onekligen lite svårt med tanke på avstånden och det jag egentligen skulle vilja är förstås att kunna flytta alla innevånare så de inte behöver drabbas av de nedfall som nu blåser in över befolkningen sedan nattens haveri.
I slutänden så antar jag att det bästa jag kan göra är att fortsätta att leva mitt bästa liv och verka för att min lilla värld är den bästa och på så sätt förhoppningsvis låta "ringarna på vattnet" sprida sig. Jag måste förlika mig med den tanken och inte misströsta över att inte kunna hjälpa till mera konkret. Under tiden så väljer jag ändå att fortsätta att ta del av bilderna och nyheterna samtidigt som jag givetvis önskar alla drabbade en så bra lösning som är möjlig under rådande förutsättningar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar