Futtigt

Känns ju onekligen lite futtigt att beklaga sig över kyligt väder och hårda vindar när vi borde vara hur lyckliga som helst som ändå lever i ett land som är stabilt - självklart tänker jag på katastroferna i Japan.

Trots alla dessa starka bilder och filmer och vittnesskildringar så finner jag det obegripligt, alldeles för svårt att ta in. Jag kan välja att stänga min TV, dator, radio och vika ihop tidningen och sedan leva mitt liv som vanligt, under tiden så är det något de drabbade är mitt i varenda sekund, dygnet runt. 

Vad kan vi göra? Egentligen inte så mycket, visst skänka pengar som förhoppningsvis kan komma till nytta, men det känns ändå futtigt. Inom mig dyker känslan upp av att vilja kavla upp armarna och göra något rent fysiskt. Det är onekligen lite svårt med tanke på avstånden och det jag egentligen skulle vilja är förstås att kunna flytta alla innevånare så de inte behöver drabbas av de nedfall som nu blåser in över befolkningen sedan nattens haveri.

I slutänden så antar jag att det bästa jag kan göra är att fortsätta att leva mitt bästa liv och verka för att min lilla värld är den bästa och på så sätt förhoppningsvis låta "ringarna på vattnet" sprida sig. Jag måste förlika mig med den tanken och inte misströsta över att inte kunna hjälpa till mera konkret. Under tiden så väljer jag ändå att fortsätta att ta del av bilderna och nyheterna samtidigt som jag givetvis önskar alla drabbade en så bra lösning som är möjlig under rådande förutsättningar.

Länge sedan

Nu var det länge sedan jag skrev något. Konstigt egentligen eftersom jag ändå så ofta tänker att jag skriver regelbundet. Vem vet, kanske en vision om hur det kommer att bli, jag hoppas på det.


Vintern är en underbar tid med många utmaningar och den svåraste är kanske den riktigt kraftiga kylan. När det kryper ner mot -30 blir det lite svårare att ta långa promenader och bilen tycker inte heller att det är så kul. Som tur är så är inte varje dag så kall. Mycket snö däremot är helt ok. Det gäller bara att komma ihåg att ta lite extra tid på sig så man hinner skotta undan. Jag är lyckligt lottad med god hjälp från en granne utrustad med traktor - då går det undan med skottningen. Jag är så tacksam för det.


Sist jag skrev var stugan på väg att fyllas med goda vänner och mycket riktigt så blev matbordet den centrala punkten. Vi hade härliga dagar tillsammans och njöt för fullt. Känns också ganska bra att kunna erbjuda rejäla sovrum för mina vänner, alltid skönt att få sussa gott efter en dag på skidorna.


Här kommer ett par bilder på några sovrum: